Matning

Omsorgspersonalen har en viktig uppgift i att hjälpa den enskilde så att dennas upplevelser i samband med ätandet blir så positiv som möjligt.

Att hjälpa någon att äta kräver en stark känsla för den enskildes integritet. Att ta emot mat från någon annan kräver att man kan känna tillit och förtroende för den som matar.

Om den enskilde inte kan kommunicera är han/hon än mer utlämnad till matarens upplevelse av arbetsuppgiften, fantasi, handlag och kunskap. Sättet att interagera, att ta mat från tallriken och föra in denna i munnen blir avgörande för kvaliteten i situationen.

Måltiden är en av dagens viktigaste aktiviteter och inte bara något man ska klara av. I denna aktivitet kan den enskilde få möjlighet att använda många olika förmågor och stimulera olika sinnen. Därför är det viktigt att inta måltiden utvilad och inte när man suttit uppe i flera timmar och är för trött.

Om den enskilde inte kan äta själv eller har svårt att få i sig tillräckligt med mat ska han/hon få hjälp med de delmoment som han/hon inte klarar eller orkar. Viktigt är att den enskilde får fortsätta att göra det som han/hon kan. Den hjälp den enskilde kan behöva få kan handla om allt från att dela maten på tallriken eller bre en smörgås till att få matningshjälp.

Behövs äthjälp tar måltiden längre tid, vilket man måste ta hänsyn till. Undernäring kan vara en anledning till att den enskilde behöver matningshjälp, eftersom undernäringen kan leda till minskad muskelstyrka som i sin tur kan leda till att den enskilde inte orkar äta själv. Om näringsbehovet tillgodoses finns förutsättningar för förbättrad muskelstyrka.

Lugn och ro

Personer med exempelvis Parkinsons sjukdom måste i lugn och ro koncentrera sig på ätandet och inte bli avbrutna under måltiden, för att få i sig tillräckligt med mat. Att äta i en gemensam matsal kan vara direkt olämpligt för dessa personer. Personer som har drabbats av stroke har samma behov av att koncentrera sig på sitt ätande. Det kan upplevas som påfrestande att äta med andra om man har ätsvårigheter på grund av nedsatt tugg- eller sväljfunktion, förlamning i ansikte eller armar.

Att maten spills, kommer "fel" och orsakar hosta eller rinner ut via mungipan kan leda till känsla av skam och underlägsenhet. Detta i sin tur kan leda till social isolering. Den enskilde kanske inte själv tar upp dessa problem med personalen. Det är därför viktigt att observera den enskilde under måltiden och se till att de som önskar eller mår bäst av avskildhet under måltiden, får möjlighet till detta. Det är även viktigt att den enskilde får rätt konsistens på maten liksom hjälp att prova ut eventuella äthjälpmedel för att underlätta ätandet.

Före matning

Temperaturen på maten är särskilt viktig vid matning. Ingen ska behöva riskera att bli matad med för het mat. Det finns risk att maten hinner kallna innan måltiden avslutas beroende på att personen som behöver matningshjälp ofta äter långsamt.

Servera alltid varm mat på förvärmda tallrikar, och använd gärna en värmeplatta under tallriken under måltiden. Maten kan också behöva värmas på. Tänk på att temperaturen kan bli ojämn på mat värmd i mikrovågsugn. Mat som ska vara kall vid serveringen ska hållas kall. Den som matar ska tvätta händerna före matningen och inte ha rökt innan matningen sker.

Under matning

Se till att miljön är lugn och trivsam, stäng av radio och tv som bara står på av slentrian. En del kan tycka att lugn klassisk musik gör miljön mer trivsam. Vänta med att börja diska tills alla ätit upp. Den som matar måste själv sitta bra för att orka med och för att få ögonkontakt med den enskilde.

Det kan många gånger vara en fördel att i stället för att mata den enskilde föra hans eller hennes egen hand till munnen. På så sätt förbereds sväljandet mentalt och saliv strömmar till tidigare än vid matning. Det ger också den enskilde en känsla av att kontrollera situationen. Den enskilde kan också behöva hjälp att aktivera sväljningen genom att uppmanas att svälja.

Det är viktigt att se till att den som blir matad inte har mat i munnen innan man ger nästa tugga för att undvika felsväljning. Uppmana den enskilde att känna efter med tungan om munnen är tom eller inte.

Tänk på att:

  • ge lämplig tuggstorlek
  • mata i lagom takt, anpassad efter den enskildes förmåga
  • berätta vad som händer
  • inte samtala med den enskilde vid risk för aspiration eller om koncentrationssvårigheter föreligger
  • sitta still och vara fokuserad på den du matar

Om matningstiden blir orimligt lång är det viktigt att överväga andra åtgärder såsom energiberikning av maten för att kunna minska portionsstorleken (E-kost), konsistensanpassning för att underlätta tuggning och sväljning eller att ge enteral nutrition som stöd. Rådgör med läkare och dietist.

Personalens inverkan

Den som serverar eller matar kan omedvetet påverka situationen negativt genom att överföra sin egen, kanske skeptiska, uppfattning om det som serveras till den enskilde. Det är i detta sammanhang oerhört viktigt att vara professionell och inte blanda in sina egna preferenser.

Efter matning

Dokumentera allt som avviker från det normala; vad den enskilde tyckte om maten, om han/hon blev mätt eller önskade större eller mindre mängd mat. Kontrollera att det inte finns någon mat kvar i munnen som kan förorsaka problem. Utför munvård om det behövs. Dokumentera den enskildes mat- och vätskeintag om det är ordinerat.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 16 juni 2022
Nutritionshandbok