Åtgärder

Nutritionsbehandling syftar till att tillgodose den enskildes energi-, närings- och vätskebehov på ett optimalt sätt. Basen för all nutritionsbehandling är vanlig mat.

Nutritionsbehandling kan innebära rådgivning kring måltidsordning och nattfasta, måltidsmiljön eller matvanor, ätstödjande åtgärder eller berikning av maten med vanliga livsmedel. Vid olika sjukdomstillstånd, exempelvis undernäring, kan man behöva komplettera med ytterligare insatser. Nutritionsbehandling kan också innebära anpassning av kosten, speciallivsmedel, näringsdryck, berikningsmedel, förtjockningsmedel och enteral eller parenteral nutrition.


1. Rådgivning beträffande ätande och ätbeteende

Måltidsordning och nattfasta

För personer med nedsatt aptit är det viktigt att maten fördelas på flera måltider över dygnet, till exempel tre huvudmål och två till tre mellanmål. Det är viktigt att mellanmålen utformas efter patientens preferenser och har ett högt energi- och proteininnehåll. Ofrivillig nattfasta bör inte överstiga elva timmar och för personer som vaknar på natten bör det finnas tillgång till något att äta.

Måltidsfördelningen ska individanpassas så att fler mellanmål kan ges vid behov. Det bör finnas möjlighet till sena nattmål och/eller tidiga morgonmål. Den som önskar eller behöver äta vid någon udda tidpunkt bör få denna möjlighet.

Matvanor

Man bör ta hänsyn till att matvanor kan variera med nationell och etnisk bakgrund, religion och personliga preferenser. Det är därför angeläget att visa respekt och ta reda på vilka önskemål som finns, till exempel vad gäller livsmedelsval, matlagningsmetoder och hur man vill äta.

Berikning av maten med vanliga livsmedel

För personer som har svårt att tillgodose sitt behov av energi och näring kan maten behöva berikas. Det går utmärkt att berika med vanliga livsmedel och det förhöjer ofta smaken. Livsmedel såsom ägg, mjölk, gräddfil, fet yoghurt, ost, kvarg, nötter och frön tillför det viktiga proteinet. Från feta produkter såsom oljor, flytande margarin, majonnäs, avokado, nötter, frön, smör och grädde ger energi. Mjölk är en bra måltidsdryck.

Vid undervikt och/eller (risk för) undernäring är det bra att motivera till att välja mer energirika livsmedel och drycker, samt förstärkta mellanmålöppnas i nytt fönster. Dessert vid både middag och kvällsmat ger bra extra energi.  

Anpassad måltidsmiljö

Måltidsmiljön kan ha positiva effekter på patientens energiintag, vikt, nutritionsstatus, funktionsförmåga och välbefinnande. Det är viktigt att ta detta i beaktande när man planerar behandlingen och om möjligt hjälpa patienten att få en god måltidsmiljö.

Ätstödjande åtgärder

Ätstödjande åtgärder syftar till att stödja, underlätta och göra det möjligt för den enskilde att uppnå ett optimalt energi- och näringsintag. Exempel på ätstödjande åtgärder är: 

  • anpassad sittställning
  • hjälp att lägga upp mat på tallriken
  • hjälp att hälla upp dryck
  • hjälp att skära upp/dela maten på tallriken
  • guidning för att äta själv
  • verbal uppmuntran/påstötning/instruktion
  • matning
  • äthjälpmedel såsom anpassade bestick, tallrik med hög kant och drickvänlig mugg.

Här kan du läsa mer om olika ätstödjande åtgärder.

2. Grundkost, individuellt anpassad kost, konsistensanpassad kost och specialkost

Information om energi- och näringsrekommendationer för måltiderna och de olika kosttyper som finns att tillgå beskrivs i kapitlet Utbud av koster.

3. Kosttillägg och annat oralt nutritionsstöd

Näringsdrycker, energimoduler, berikningsprodukter och förtjockningsmedel är komplement när den vanliga maten inte räcker för att tillgodose patientens behov av energi och näringsämnen.

Ordination ska föregås av utredning samt bedömning av energi- och näringsbehov. Ordinerad åtgärd förs in på signeringslista för omvårdnadsåtgärder. Erbjuden och intagen mängd ska signeras.

På särskilt boende ordinerar sjuksköterskan kosttillägg eller annat oralt nutritionsstöd. Ordinationen ska innehålla produktnamn, mängd och tidpunkt för administrering. Läs mer under Kosttillägg, sondnäring och tillbehör.  

I ordinärt boende tar sjuksköterskan konatakt med dietist i primärvården för förskrivning. Läs mer i kapitlet Förskrivningsrutiner i ordinärt boende.

4. Enteral nutrition

Enteral nutrition ges efter individuell medicinsk bedömning. I kapitlet Riktlinjer för enteral nutrition finns mer information.

5. Parenteral nutrition

Parenteral nutrition (PN) innebär att vätska och näring ges intravenöst. Läkare ordinerar parenteral näringslösning, ofta i samråd med dietist och/eller sjuksköterska. Ordinationen omfattar energinivå, val av näringslösning, mängd i ml, eventuella tillsatser samt huruvida PN ska ges perifert eller intravenöst.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 19 mars 2019
Nutritionshandboken