Åtgärder och behandling

Förskrivande sjuksköterska ordinerar åtgärd såsom:

Toalettassistans

Toalettassistans är mycket viktig träning för en stor del vårdtagare. Med toalettassistans menas rutiner med schemalagda toalettvanor, vaneträning samt uppmärksamhetsträning.

1. Rutiner eller schemalagda vanor
Används när patienten inte själv kan delta självständigt i träningen. Ett schema görs med fasta tider för toalettbesök tex. 2-4 timmar. Patienten hjälps till toaletten på dessa tider. Målsättningen är att få patienten torr men träning för att förändra miktionsmönstret finns inte.

2. Vaneträning
Ett schema görs med tider så att det passar patientens egen blåsfunktion. Patienten hjälps till toaletten på dessa tider. Målsättningen är att få patienten torr men träning för att förändra miktionsmönstret finns inte.

3. Uppmärksamhetsträning (promted voiding).
Används då patienten kan känna någon grad av blåsfyllnad eller av att gå på toaletten och som kan be om hjälp då det är dags att gå. Grundprinciper är inlärning och repetition om plats, tid, saker och person.
Träningen kan delas upp i övervakning, beröm, påminnelse och resultat.
Observera vårdtagaren för att identifiera dennes signaler före miktion, såsom plockighet, oroligt vandrande m.m. Som extra stimulans kan behövas att:

  • vägen till toaletten är markerad t.ex. med färgslingor
  • toalettdörren markeras ordentligt t.ex. med avvikande färg, symbol, skylt eller liknande
  • lampan är tänd på toaletten
  • stängd dörr vid toalettbesök
  • bra sittställning ev något att läsa
  • ev. färgad toalettsits
    Toalettassistansen medför merarbete för personalen i inledningsskedet, men är på lång sikt arbets- och kostnadsbesparande samt rehabiliterande.

Toalettassistens lämpar sig väl för vårdtagare som:

  • har nedsatt känsla av fylld urinblåsa  tex. diabetiker
  • inte uppfattar signalerna vid fylld urinblåsa på grund av svag förvirring
  • glömmer, är mentalt funktionshindrad eller har en demens
  • är beroende av personal för toalettbesök, men har svårt att uttrycka sig.

Viktigt är att se till att vårdtagaren har kläder som han/hon är van vid och som är lätta att hantera.

Vårdtagaren kan uppmanas att be om hjälp till toaletten närhelst han/hon behöver. Det är då viktigt med hjälp omgående.

Informera om vikten att sitta ordentligt på hela toalettsitsen vid vattenkastning för att få en så avslappnad blåstömning som möjligt och att sitta kvar tills blåstömningen är fullständigt avslutad.

Ibland kan så kallad dubbeltömning/trippeltömning  vara en hjälp, det vill säga att resa sig upp efter tömningen för att sedan sitta ned igen och försöka tömma lite till. Blåsan och urinvägarna ändrar då läge och det kan vara möjligt att tömma lite till. Toalettassistens-schema kan användas. 
 

Bäckenbottenträning

Behandlingen syftar till att förbättra styrkan och uthålligheten i muskulaturen, träna upp funktionen neuromuskulärt och öka muskelmassan. Metoden bygger på antagandet att ju mer vältränad och kraftig muskulaturen är desto bättre stöd får man.

Ett träningsprogram ska användas. Effektiv knipteknik är svår att lära sig och det förutsätter kompetens hos instruktören och en patient som kan medverka. 

Blåsträning

Blåsträning syftar till att öka patientens nervösa kontroll av blåsmuskel och bäckenbotten. Det kan användas för motiverade patienter. Den består av undervisning, schemalagda miktioner med systematisk förlängning av intervallen och positiv förstärkning. 

Utprovning av inkontinenshjälpmedel

Utprovning av hjälpmedel ska ske systematiskt och individuellt. Vilka personer som ska få förskriva inkontinenshjälpmedel ska beslutas hos varje vårdgivare. I en kommun kan det vara en sjuksköterska eller en sjukgymnast. Förskrivningen ska följas så rätt hjälpmedel används även vid förändrade behov. Förskrivaren måste ta hänsyn till storlek på skyddet, absorptionsförmåga, passform på skyddet, om patienten behöver hjälp att sätta på skyddet och vilka kostnader det medför. Se blankett 3 och 4, översikt av inkontinenshjälpmedel och läckagemätning.  Förskrivningen kan inte idag itereras i kommunen utan varje beställning är en förskrivning. 

Kateterbehandling

Kateterbehandling ordineras alltid av läkare. Uppgift om vilken läkare som ansvarar för behandlingen ska finnas i sjuksköterskans journal liksom ordinerad kateter och hur ofta byten ska ske. Uppgift om bakgrunden till behandlingen ska vara känd.
Kateterbyte i hemmet ska ske med ren metod. Vattnet ska vara av god kvalitet.

Om inget annat anges ska katetern regelbundet stängas åtminstone dagtid. Det ska finnas ett schema för stängningarna för att personalen ska komma ihåg och för att kunna se hur katetern varit stängd bakåt i tiden. Ordination ska finnas om katetern ska vara öppet dygnet runt. En orsak till att ha öppen kateter är hematuri.
Se rutin för kateterbehandling på Kronobergs läns landsting hemsida. www.ltkronoberg.selänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster 

RIK

Ren intermittent katetrisering kan ordineras av läkare. En uroterapeut startar ofta behandlingen och ser till att den fungerar. När patienten inte kan utföra katetriseringen själv kan sjuksköterska ta över ansvaret för att den blir utförd. Det innebär regelbunden tömning av urinblåsan med kateter utan att den ligger kvar. Komplikationsrisken är mycket mindre och patienten slipper kateter mellan tömningarna. 

Läkemedel

Läkemedel mot inkontinens används framförallt vid trängningsinkontinens. Läkemedlen har oftast en antikolinerg effekt. Även behandling med hormoner kan ordineras.

Vätskedrivande medel leder ofta till stor urinmängd när medlet har tagits, oftast på förmiddagen. Det kan vara svårt att hålla tätt under denna tid.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 16 maj 2018
Rutiner för hälso- och sjukvård