Bensvullnad

Här hittar du information om hur du ska tänka kring bensvullnad ur ett sårbehandlingsperspektiv och ett preventivt perspektiv.

Bensvullnad är ett symtom på en bakomliggande sjukdom som i första hand måste behandlas.

Att vara svullen om benen ökar risken för sårbildning markant, finns det redan sår så är bensvullnad en stark läkningshämmande faktor. Traumatiska sår uppstår oftare i samband med att en patient har bensvullnad på grund av att huden är mer skör, såren blir ofta svårläkta.

När du uppmärksammar att någon har obehandlad bensvullnad måste du agera. I vissa fall är det enkelt att förstå vad som gör att benen svullnar, exempelvis vid hjärtsvikt eller njursvikt. Men om bensvullnaden uppstår utan att det finns en känd bakomliggande diagnos så måste ansvarig sjuksköterska tillsammans med ansvarig läkare ta reda på orsaken.

Läs mer om vad du som sjuksköterska kan ha i åtanke när du tar en anamnes.

Det viktigaste är att behandla den bakomliggande orsaken men samtidigt måste vi behandla symtomet direkt - svullnaden. Vi behandlar svullnaden lokalt med kompression.

Innan kompression påbörjas så ska ett ankelarmindex kontrolleras.

Läs här om venös insufficiens , hydrostatiska sår (vanligt vid hjärtsvikt) och lymfödem som bland annat kan vara bakomliggande orsak till svullnaden eller såren.

Om patienten inte har några sår kan det vara tillräcklig kompression med kompressionsstrumpor klass1 eller klass 2 beroende på hur uttalad svullnaden är och hur god effekt grundbehandlingen har. Innan kompression med strumpa påbörjas behöver dock benen svullna av innan. För att få benen att svullna av så behandlar vi initialt med kompressionslindor. Läs mer om kompression här.

Har patienten sår så ska vi behandla med kompressionslindor tills dem är läkta. Då kan vi övergå till en kompressionstrumpa. Har patienten en diagnos på bakomliggande sjukdom så kan hen ha rätt till subvention av kompressionsstrumpor. Strumpan förskrivs då av vårdcentralen.


Skriv ut
Senast uppdaterad: 25 maj 2022