Bakomliggande orsak

Bakomliggande orsaker kan vara flera och behöver identifieras. En eventuell sjukdoms förväntade påverkan på näringstillståndet vägs in i bedömningen.

Sjukdom eller funktionshinder

Såväl fysiska som psykiska sjukdomstillstånd kan orsaka nutritionsproblem. Kroniska sjukdomstillstånd bör man vara observant på. Tillfälliga sjukdomstillstånd som exempelvis influensa kan ibland innebära början på en negativ spiral vad gäller nutritionsstatus hos den äldre.

Ibland behöver ingen sjukdom föreligga, vissa funktionshinder eller motoriska störningar kan medföra svårigheter att äta. 

Faktorer som ger ökad energi- och proteinomsättning

Energi- och/eller proteinbehovet ökar vid sjukdomar som cancer, KOL, Parkinsons sjukdom och demens (vandrande vid demens), vid kronisk inflammation, vid läkningsprocesser efter operationer och skador samt vid stora sår.

Operation eller läkemedelsbehandling

En operation medför en stor belastning för kroppen. Läkningsprocessen är energikrävande, och man bör vara i ett gott näringstillstånd redan innan operationen. Efter en operation bör man som omsorgspersonal alltid vara uppmärksam på nutritionsrelaterade problem.

En del läkemedel kan orsaka biverkningar som till exempel muntorrhet, illamående eller förstoppning. Vad gäller muntorrhet räcker det att man har många olika läkemedel för att biverkningen ska uppkomma; inget av de enskilda läkemedlen behöver då ha muntorrhet som specifik biverkan. Omfattande behandlingar som till exempel cytostatika eller strålning bör uppmärksammas extra mycket.

Sår

Ett större sår, som till exempel ett trycksår, ”läcker” en hel del energi och protein. Ju större såret är och ju mer det vätskar, desto större är förlusterna. Men det är viktigt att inte bara se de stora såren som en orsak till att se över energi- och näringsintag; även rodnad på hud som inte bleknar vid avlastning kräver näring för läkning.

Nedsatt aptit och matleda

Nedsatt aptit och matleda kan vara såväl en direkt följd av sjukdom som en biverkning av behandlingen. Psykiska orsaker som nedstämdhet, oro och depression eller fysiska orsaker som inaktivitet kan också påverka lusten till mat. En utredning av orsakerna till aptitlöshet är viktig, ibland kan en översyn av läkemedelsbehandlingen hjälpa.

Tugg- och sväljsvårigheter

Att mat lämnas kvar på tallriken kan vara ett tecken på tugg- och sväljsvårigheter hos en omsorgstagare/brukare som själv inte har förmågan att tala om det. Var uppmärksam på om en viss konsistens på mat ofta lämnas kvar. Tugg- och sväljsvårigheter uppmärksammas ofta av personal på särskilt boende/gruppboende som finns med vid måltidssituationen.

Det kan vara svårare att upptäcka dessa problem hos personer som bor i ordinärt boende. Vid misstanke om tugg- och sväljsvårigheter bör en sväljutredning initieras via remiss till dysfagiteamet på lasarettet. Notera om besticken är svåra att greppa, om det kan vara problem att föra gaffeln eller skeden från tallrik till mun och så vidare. Här kan kommunens arbetsterapeuter vara behjälpliga.

Munhålans kondition

Många äldre har kvar sina egna tänder i större utsträckning. För omsorgstagare som har implantat, bryggor eller tandproteser bör personalen uppmärksamma om problem uppstår. Vid viktnedgång förlorar man muskulatur i hela kroppen, även i käkar och mun. Det kan göra att en tandprotes som tidigare fungerat bra inte längre sitter som den ska, att den glappar eller skaver och försvårar ätandet.

Muntorrhet är vanligt i samband med läkemedelsbehandling, hemodialysbehandling och/eller stigande ålder. Vid muntorrhet finns en ökad risk att man även kan drabbas av svampinfektion, karies och andra besvär. Tandhygienisten är en viktig resursperson, som kan ge tips och råd vid muntorrhet och munvård.

Mag- och tarmkanalens funktion

Illamående, kräkningar, förstoppning och diarré kan bero på många olika saker och kan medföra ett försämrat näringsupptag. Undernäring i sig, sjukdom eller läkemedel kan ligga bakom besvären.

Måltids- och kostvanor

Genom att göra en mat- och vätskeregistrering kan man få en bild av den enskildes mat- och måltidsvanor. I äldreomsorgens särskilt boenden är det förhållandevis lätt att göra en mat och vätskeregistrering; man har särskilda mattider, måltidsorganisationens maträtter är näringsberäknade och det finns tillgång till personal som kan fylla i matdagboken.

I bostäder med särskild service inom omsorg funktionsnedsättning kan det också vara lätt att föra matdagbok då det finns personal tillhands dygnet runt. Däremot är maträtterna sällan näringsberäknade, så resultatet ger mer en uppskattning av energiinnehållet och en bild av måltidsmönstret.

I ordinärt boende kan det vara betydligt svårare. Den enskilde kanske själv kan fylla i en matdagbok, men långt ifrån alla har den möjligheten. Omsorgspersonal kan vara behjälpliga, men det är inte alltid de är med vid själva måltiden.

Kulturella, religiösa, etniska och sociala faktorer

Sorg över en anhörig eller nära vän som gått bort, ekonomiska förändringar eller byte av boende kan påverka lusten att äta. Möjligheten att få tag på exempelvis halalslaktat kött för en muslim eller mat som är kosher för en ortodox jude kan vara avgörande för näringsintaget. Olika kulturer och religioner har olika seder och bruk som man som vårdgivare bör vara bekant med.