Förhållningssätt och riskbedömning

I första hand ska personen som riskerar att komma till skada på olika sätt erhålla stöd och stimulans så att oron och rastlösheten minskar.

Sättet att bemöta och förhålla sig till personens ångest och oro har mycket stor betydelse. Förhållningssättet beror ofta på den enskildes tidigare levnadsmönster och vanor.

Personalen kan behöva få handledning och stöd så att alla har samma förhållningssätt, och känner sig trygga med bemötandet gentemot den enskilde.

I samband med inflyttning till särskilt boende och när behov finns även i ordinärt boende görs en bedömning av om det föreligger risk för skada eller försvinnande på grund av sjukdomens eller tillståndets art (riskdiagnos) av sjuksköterska. Om skaderisk finns upprättas en vårdplan och ett uppdrag. I uppdraget ska det framgå hur personalen ska agera för att minska risken för skada. Uppdraget ska förvaras i omvårdnadspärmen.

När en person inte har någon insats av sjuksköterska är det enhetschefen som ansvarar för att en bedömning av ev. risker görs. Dokumentation sker i den sociala journalen och åtgärder för att minska risken för skada dokumenteras i genomförandeplanen.